måndag 14 november 2016

Jaha, och nu då?

Tre veckor sedan.
Tjo vad tiden går fort.

Jag har återhämtat, återhämtat, och återhämtat lite till.
man ska aldrig underskatta återhämtning.

Rent praktiskt så har jag gjort såhär:

- Kompression! Jag bodde i princip i kompressionstights och strumpor från http://shop.cw-x.nu/ de första dagarna. Bra skit.
- Badat i Epsom-salt. Bra för ömma och trötta muskler. Påskyndar inflammationsläkning.
- Ätit mat. Jag var knappt hungrig på två veckor, dels för att jag var förkyld och dels, ja, av någon annan anledning. Men jag visste att jag behövde. Så många små mål. Mycket grönsaker, fett, protein och kolhydrater av den braiga sorten.
- Jag har smort benen med magnesium , inledningsvis var jag något skeptisk men jag upplever att det funkar hur bra som helst
- Druckit. Vatten, vatten , vatten. Dock så valde min kropp att totalt absorbera det för jag var knappt på toa heller. Däremot så har jag fortfarande svettattacker om nätterna. 
- Sovit. Både längre på nätterna, säkert 9-10h/natt och en och annan tupplur. Det är då kroppen har tid att reparera sig, och den här gången fanns det en del att jobba med.
- Kramas. Viktigt som alltid men viktigare i återhämtningfas hävdar jag bestämt :)
- Massage. Dagen efter hemkomst låg jag på bänken hos Maria . 
- Njutit av min prestation! och utvärderat och funderat.
- Cirkulation och motion. Ingen träning än så länge trots att jag börjar på schema imorgon. Men inledningsvis var det promenader, sen cykel fram och tillbaka till skolan och förra veckan började jag jogga smått. Inga krav. Tittade inte på klockan, det spelar liksom ingen roll. Hade bestämt att jag får gå om det blir jobbigt. Men det var bara skönt. Skönt för kroppen att komma tillbaka i ett känt rörelsemönster och skönt för huvudet att rensas. Kroppen mår inte bra av att sitta still, spelar ingen roll om man sprungit i 24h eller inte.

I helgen var jag på äventyr med min bästa vän. Vi spenderade 24 galna timmar i Berlin, galet men det var längesen jag hade så roligt. Minne för livet! Det som nästan var roligast var att killen som ägde tatueringsshopen vi hamnade på sprang ultra...vad är oddsen liksom? :)

Därmed sätter jag nog punkt för återhämtningen,men är inte rädd att backa ett steg om det behövs, och nu är jag redo att blicka framåt och grotta ner mig i träning igen. Först blir det ett par veckor med kom-igång-träning och därefter lätt grundträning i två veckor.


#youcantdoepicshitwithbasicpeople
...inte mitt ben ;)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar