tisdag 28 januari 2014

Sandsjöbacka trailmarathon 2014; My side of the story - eller; Traillöpning, learning by doing

I förra inlägget undrade jag om man kunde beskriva ett 68km terränglopp som "trevligt".
Jag hade jättetrevligt :)

Men vi tar det från början.
Det blev en helg med lite mindre sömn än vanligt.
På lördagmorgon flög vi ner till Göteborg. När jag hade placerat rumpan i flygplansstolen kom jag på att jag hade glömt pannlampan.

Skit också.

Messade Janne och han skulle ta med sig en till, tur att man är snabbtänkt. Alternativt att man har schyssta vänner som ska springa samma tävling.

På lördagen flanerade vi på stan i Göteborg. Upptäckte att det fanns en North-Face-butik med rea, *we like*, det blev en rackarns fin merinoullunderställströja denna gång :)

På söndag var det uppgång kl 04.00 och därefter iväg i den lånade bilen.
Under den drygt 35min-långa bilfärden åt jag frukost i form av grönpåse (frystorkat).
Väl framme i Gottskär svängde vi in bredvid en svart Volvo som skek "2XU" och så stod det Ted Ås på bildörren.
Woho, *starstrucked* :) (herr Ås placerade sig sedan trea i herrklassen på drygt 7h).

Hittade Janne och blev utrustad med pannlampa (tack kompis) och kl 05.30 bar det av.

Kolsvart ute men banan var bra uppmärkt och reflexerna glittrade.
Ett långt pärlband av löpare drog iväg genom skogen, över klipphällar, över åkrar och uppför backar.
Slog följe med nyss nämnda Janne och vi hittade snabbt ett lagom tempo.

Fältet spreds ut rätt snabbt och den halländska morgonen var kall och frisk.

Jag hade Snickers och Vitargo med som energi, tänkte att jag får fylla på vid depåerna om jag kände att jag saknade något men det behövdes inte.
Varje halvtimme drack jag och följande halvtimme åt och drack jag.

Vi pratade och sprang, sprang och pratade, gick lite här och var där det kom "gå-backar" för att spara oss lite och terrängen var rätt snäll än så länge.
Emellanåt sprang vi längs skogsvägar och då drog vi upp tempot lite, försökte tjäna de få sekunder som gick för ingen av oss är vana terränglöpare.

Efter ca 3,5 mil kom vi in på Sandsjöbackaleden och då började terrängen på allvar.
Jag hade tänkt innan att "det här var ju inte så farligt än", anade nog att det skulle bli värre och det blev det.

Sandsjöbackaleden gick uppför backar, nerför backar, upp- och nerför stenar och längs små stigar och spångar.
Rötter, frusen lera och snitsiga svängar gjorde att fötterna (och framförallt fotlederna) fick jobba på som satan.
Där det var tekniskt krävande pratades det inte så mycket utan fokuset låg helhjärtat på att inte ramla och slå ihjäl sig ;)

Jag kände mig pigg och glad i princip hela tiden, vi tog det rätt lugnt, kunde prata hela tiden. Samtidigt var det det som var tanken, loppet ingår i min träning och jag vill inte dras med flera dagars återhämtning.

In med energi och dryck och så framåt framåt.
Kämpade med munstycket som frös i början (hade slangen innanför jackan sen) och fick några tuggor Vitargo-slush men petade regelbundet i mig energi.
Rent frys-mässigt hade det varit bättre att ha flaska eller vätskebälte, slangen till en vätskerygga fryser lätt, men jag gillar det inte och behövde ha iallafall en extra jacka och telefon med mig så det hade inte fått plats ändå.

I övrigt så var jag klädd i vintertights (Asics), kompressionsstrumpor (testade mina nya från 2XU, klart godkänt!), 3/4-brallor (Asics), dubbla långa trosor (Icebreaker och Craft), underställströja (Trimtex), jacka (Trimtex) och på huvudet befann sig ett tjockt pannband (Trimtex). 
Hade vantar till en början men de åkte av efter ca 15 min.

På fötterna blev det Asics GT-2000-trail, de funkade över förväntan, lite slirigt var det där det var ren is men det var inte jättemånga ställen.
Fötterna smordes naturligtvis med Sportslick innan loppet och det fanns inte en skavank på de vid målgång.

Strax innan sista depån vid 58 km (tror jag den var) kom vi ut på en mer löpvänlig sträcka och det gick att dundra på rätt bra (iochförsig gick själva "dundrandet" i ca 6min-fart men det kändes bra) :) 
Vid depån tog jag en kladdkakebit och sen var det nedräkning och ensiffrigt som gällde.

Vid ca 6 km kvar kom vi till Mölndalsravinen; uppför en backe och sen ner i själva ravinen, springa ca 1,5 km i ravinen över träd och annat jäkelskap och sen upp igen.
Några sugande backar till och nu var jag rejält trött i vaderna.
En serpentinstig tog oss ner till marknivå igen och där flög jag på rumpan vid ett isfall som täckte hela stigen. Gled med några meter men tog mig sen upp på fötter igen.
Snart var det asfalt under fötterna men bara en kort stund, en sista klättring och på toppen såg man ner till Krokslätts IP.
Tjoho!

Ett varv runt fotbollsplanen och sen målgång.
Ja just ja, jag dök på näsan också, 50 m innan målgång :) hehe, klarade mig ändå rätt länge tycker jag.

Sammanfattningsvis är jag jäkla nöjd med loppet, vi sprang in på ganska exakt 8h och 30 min och det är ingen tid att skylta med det vet jag, men det blev ett mycket bra och annorlunda lång-terräng-pass för min del med tanke på den utmanande banan och denna vecka fortsätter träningen enligt plan.
Jag vann uppenbarligen damklassen och fick mig ett par Icebugs of choice och en fin goodiebag med buff, tröja och kexchoklad :)

Mina ben (vader och lår) var, som sig bör, stela och fotlederna fick jobba ordentligt under dessa 68km men jag var ändå inte speciellt trött vid målgång.
Mitt huvud var piggt och alert under hela tiden och energiintaget fungerade klanderfritt.
Dessutom var jag perfekt klädd trots att det blåste friskt när vi sprang över öppna ytor.

Vill ni ha en utmaning nästa år?
Anmäl er då till Sandsjöbacka Trailmarathon och 68km-klassen :)






I didn't forget, I was awesome! ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar