söndag 3 juni 2012

Stockholm marathon 2012; my side of the story

Varning; lång text ahead!

Jag vaknade igår morse första gången runt 4:snåret, hör att det regnar, ofantligt mycket faktiskt, det viner över taken. "Det slutar säkert".

Vaknar nästa gång runt klockan 7, regnet är ihärdigt, "Det slutar säkert".

Går upp strax innan 9, "Hm, det är ju ändå tre timmar kvar till start, det hinner nog sluta".
Gör frukost, termometern säger 5.6 grader. Ojdå........
Beslutar att det är ingen idé att åka in alltför tidigt, mindre trevligt att stå och trängas med folk när det är skyfall ute.

Tvingar på Isabelle ett par regnbyxor, jackan däremot vägrar hon. "Nej, men jag har ju den här, och paraply" :) yeeaaah riiiight , men hon är envis.

Tunnelbanan vid Stadion är knökad och har omvandlats från tunnelbanestation till omklädnings/skydds/väntrum.
Vi tar oss sakta men säkert bort mot Östermalms IP, klockan är strax efter 11 och regnet smattrar ihärdigt mot marken. It's gonna be a long day.
Trots det så känner jag den där härliga känslan i magen och är förväntansfull inför loppet.

Kommer på att jag har glömt både gel och salt, beger mig in i Danicahallen för att införskaffa. Herregud, folk har trängt ihop både sig, sina barn, bagageväskor, scootrar (ja seriöst så hade några ungar släpat med sig det), jag tycker ju däremot att man kan klä sig för att vara utomhus och inte ta upp en massa plats.
Lyckas iallafall göra ett inköp av gel och dessutom få en gratis vattenflaska (tack Maxim) och sent omsider ta mig ut, klockan börjar närma sig halv 12.

Syrran med pojkvän och mamma har hittat fram, jag börjar bli stressad.
Av med överdrag, på med rätt strumpor och skor, fast med nummerlappen på tröjan och ner med ryggsäcken i påsen som ska lämnas in.
Slänger en regnponcho över mig, tar en snabb puss och några lyckosparkar och sen iväg mot starten.

Hinner nervöskissa i skogen innan jag droppar in i startfållan.
Det tokregnar fortfarande, jag kan inte göra annat än le och skratta åt det hela. Jag joggar runt utanför K1 och försöker hålla mig varm.
5 min kvar, ställer mig i fållan och försöker ta mig lite längre fram. Träffar på en bekant från Borlänge, småpratar lite, önskar honom lycka till och nu är det nära.

Startskottet går, tjoho, iväg nudå :) tar drygt en minut innan jag är framme vid startlinjen, igång med klockan och nu kör vi!
Ut på Valhallavägen, ooooh, inte för fort nu Maria tänker jag.
Kommer snabbt in i moodet och benen bara går av sig självt.
Hör en bekant röst och Miranda kommer upp jämsides med mig, nice, vi byter några ord sen försvinner hon iväg.
Massor med vatten på vägen ner mot Strandvägen, men men, man kommer ändå bli genomblöt, det har jag förstått.
Strandvägen-Kungsträdgården-Skeppbron-Södermälarstrand, no problem, uppför Västerbron första gången, jäklar där blåste det kan jag lova, ok, nu börjar det bli kallt. Det blåser som satan.
Nerför bron och svänger höger in på Norrmälarstrand, Anna Grundahl står påpälsad strax efter svängen, hejhej :)
Stadshuset och Centralstationen passeras av bara farten. Nu är jag på Odengatan, jäklar, har jag inte gått ut för fort? Jaja, det får bära eller brista, jag lever!

Varvning, en bit banan och sportdryck. Passerar 20 km på 1.33, tänker att om jag håller i det här tempot så kommer det gå rackarns bra. Vet också att nu kommer min mentala utmaning, gillar inte biten ute på Djurgården. But what do you know? Helt plötsligt är jag framme vid Skansen, iof efter en väldans blåsig bit och jag fryser rätt bra vid det här laget. Jag höll självklart till min tävlingsoutfit och sprang i kortkorta tights, klubblinnet och mina rosa kompressionsstrumpor :)

Har petat i mp3.n halvvägs och nu bär musiken fram mig.
Sabaton, Mötley Crue, Pernilla Wahlgren (!) Toby Keith, Iron Maiden. It's awesome.
Petar i mig gel tre gånger under loppet, är noga med att dricka i anslutning till det. Men till skillnad från andra år (när det oftast är 25-30 grader varmt) så dricker jag nästan bara på varannan vätskekontroll, det funkar bra. Till det så tar jag en tugga banan två gånger och en bit energybar.

Nu är jag på Södermälarstrand för andra gången, det är rikigt för jävligt om jag ska vara helt ärlig. Det blåser, framifrån, från sidan, uppifrån, nedifrån samtidigt som det regnar från alla dessa håll också. Pissblöt är bara förnamnet.
Upp på bron andra varvet, det blåser lika mycket, får kämpa för att komma framåt. Men jag försöker mig på en fartökning i syfte att komma ner från den så fort som möjligt.
När jag passerade 30 km på Skeppsbron såg jag att ett pers var inom räckhåll, bara jag höll 5min/km de sista 12 kilometrarna. Tänkte för mig själv att det vore väl fasen om jag inte skulle kunna klara det.

Vid 35km på Norrmälarstrand ligger jag bra till. Har några sekunder tillgodo tillochmed. Härligt. Nu jäklar är det ju nerförsbacke till mål tänker jag. Dessutom var det nästan lä på den sidan så jag kände snabbt hur värmen kom tillbaka i kroppen, härligt.
Slängde i mig en mugg med cola vid Stadshuset och sen gällde det sista kilometrarna.

Förbi Centralen och speakern där, upp mot St:Eriksplan, gubben som brukar sitta i solstolen bangade igår, dåligt ;)

Förbi sista vätskekontrollen vid Vasaparken där jag hörde mitt namn ropas upp av speakern, härligt!!! Kikade på klockan, om jag höll tempot skulle jag gå in under 3.20, bestämde mig för att jag skulle hinna; "Nu jäklar, de här sista kilometrarna är för dig pappa" tänkte jag och ökade frekvensen.
 Rullade nerför Odengatan och det kändes som jag flög fram.

Passerade 40km-skylten och hade 13 min kvar.
Framme vid Humlegården kom det där fåniga leendet tillbaka på mina läppar samtidigt som Mötley Crues "Kickstart my heart" körde igång i mina hörlurar, what a feeling!

Uppför Sturegatan, nu är det så nära. Sprang förbi alla kändes det som. Publiken var grym, hejade och skrek och klappade trots regn och blåst.
Svängde av Valhallavägen och tog sista biten bakom ena långsidan av Stadion med ett vrål; "Nu tar vi det här grabbar!" skrek jag till mina medtävlande. In genom porten och nu hade jag tartan under fötterna. Lägger mig på innerbanan men där var det trångt, skit i det, ut på yttern och spurtade för allt vad jag var värd. Såg mamma i kurvan som hängde ut över stängslet och vinkade och ropade. Sista biten nu, tar i det sista sista fram emot mållinjen.
Klockan står på strax över 3h och 17 min men jag vet att det egentligen är mindre :)

Stannar nästan direkt bakom mållinjen, kryper ihop på marken och börjar böla :) ja jag vet att jag sa att jag skulle försöka låta bli men det går tamefasiken inte att hålla tillbaka tårarna.
Den känslan att korsa mållinjen efter 42,2 km i 4grader och konstant spöregn med inslag av kastvindar är helt oslagbar, säger som Danny; A-a-a-a-aamazing :)
Reser mig upp och lutar mig över det kalla plåtstaketet, fortsätter böla, en funktionär kommer och frågar hur det är; haha, det är bara bra, och jag börjar skratta och gråta om vartannat.

Känner mig, lycklig, berusad, genomblöt, astrött, stelfrusen, nöjd, euforisk!
Byter några ord med två grabbar som står vid samma staket som mig och fortsätter sen och tar tacksamt emot min medalj och en regnponcho. Den hjälper föga och jag försöker snabbt som attan (definitionsfråga hur snabbt det egentligen gick) ta mig ner mot IP:t igen efter att ha fått en bamsekram av en nästan lika euforisk mamma.

Får chipet bortklippt, får min finisher-tshirt, goodiebag och posar för fotografen.
Hämtar min ryggsäck och så in i värmen. Av med blöta kläder och på med torra, varma. Brrrrr. Det är fortfarande kallt.

Tillbaka till Stadion på lite stapplande ben, lyckas hugga en kopp kaffe på vägen som jag får kämpa för att få i mig.
Syrran är kvar ute på banan, hon såg stark ut vid varvning och Strandvägen.
Hon persar även hon! A-a-a-a-a-a-aaaamaaazing :) puss syster!

Sammanfattningsvis var det faktiskt en helt perfekt dag. Visst, regnet hade kunnat få upphöra men det kan man ju å andra sidan inte göra något åt så det är ingen idé att hänga läpp över det.
Kläder efter väder, haha, njaaaa, men det var bara vid ett tillfälle jag ångrade att jag hade valt kortkort och linne. Inget att göra åt halvvägs in i loppet dock :)


Pers både för mig och syster och jag klämde i med en 62a plats i damklassen. Tjoho !

Kvällen avslutades på Jimmy Steakhouse med en härlig ryggbiff och ett utomordentligt trevligt sällskap!

Tack Stockholm marathon för den här gången, vi ses nästa år!


Persondata detaljer

Person

NamnMaria Jansson (SWE)
Förening/Ort/LandTeam UltraSweden LK
Startnummer9410
Antal tidigare loppSe tidigare resultat >
KönKvinnor
Län
Född.85

Totalt

Placering62
Placering (Åldersklass)50
Totaltid (Netto)3.16.35
Totaltid (Brutto)3.17.37
Genomsnittsfart04.40 min/km

Mellantider

SplitKlockanTidSträcktidmin/kmkm/hPlac.
5K12.24.020.23.0023.0004.3613.05118
10K12.47.260.46.2423.2404.4112.82116
15K13.10.231.09.2122.5704.3613.07108
20K13.33.101.32.0822.4704.3413.16100
Halvmaraton13.38.181.37.1505.0704.4112.85101
25K13.56.321.55.3018.1504.4112.8496
30K14.19.512.18.4923.1904.4012.8788
35K14.43.592.42.5724.0804.5012.4373
40K15.07.273.06.2423.2704.4212.7965
Sluttid15.17.373.16.3510.1104.3912.9462

5 kommentarer:

  1. Vilket underbart rackarns underhållande kåseri, Maria. Heders. Framför tv'n i värme måste jag själv under maran inta horisontalläge under en filt och studera ögonlocken inifrån för att orka med målgången...

    SvaraRadera
  2. Shit vad du är grym Maria!!!! Stort fett grattis till dig! Helt galet att springa i linne och shorts om du frågar mig :-).

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja lite galet kändes det, ångrade mig två gånger men det var under loppet så då var det inte så mycket att göra åt saken :)
      Grattis till ditt pers också!!!

      Radera
  3. Härligt Maria! GRYMT!:D

    SvaraRadera
  4. Fantastiskt bra jobbat - och otroligt inspirerande läsning!

    SvaraRadera